Det slog till när hon minst anade det

 

Hon kände sitt hjärta rusa, men det var ingenting mot tankarna

De tankar som om kvällen slet henne i stycken för att göra ett halvdant jobb med att lappa ihop henne tills solen steg morgonen därpå

Det hade precis blivit vår och hon kände hur solen omfamnade henne med sina strålar

Musiken fick henne att lyfta några millimeter från gatan där hon gick

Vinden fattade tag om hennes hår, tog henne med till en annan plats

Precis som han gjort med hennes hjärta

 

Hon var kär.

 

Att släppa taget var alldeles för svårt

Hon klamrade sig fast vid det enda som liknades förnuft - rädsla