Jag öppnar sakta ögonen och blickar ut.

Med armarna utsträckta står jag i horisonten utan slut.

Över mig faller ljuset. Små, små partiklar tar mig an.

Jag kan inte hjälpa att känna mig hedrad. Att känna mig utvald, och förstådd.

Källan till Meningen finns här. Och jag skymtar den.

 

Allt jag vill är ut.

Jag omfamnar det ovan. Vårt stora himlavalv. Det jag är gjord av, det som en gång skapat mig.

Jag ger mig hän, och släpper rädslorna. Lämnar dem efter.

För jag är inte längre kvar.

Mina tankar simmar utanför min kropp. Allt jag är, är att finnas.

 

Och tiden, den är här och nu.